En dansk-svensk regionutveckling som är en framgångssaga, men som också mött motgångar. En framtid, som kanske kan handla om flygbåtar och bussmetro över Öresund. Uffe Palludan är framtidsforskare, med god blick bakåt.
Uffe Palludans engagemang i den dansk-svenska regionen Greater Copenhagen går långt tillbaka. Han började skriva böcker om regionen redan innan Öresundsbron fanns på plats. Så när det ska handla om det politiska samarbetet i regionen, är han en av dem som har överblick.
- När beslutet togs 1991 att bygga Öresundsbron, så stod Europa i speciell situation, eftersom Berlin-muren hade fallit och Sovjetunionen kollapsat. Det som ledde till det politiska beslutet om en bro, var en gemensam vision om en dansk-svensk region, framför allt ett starkt samarbete mellan Malmö och Köpenhamn, som i sin tur skulle vara till nytta för hela Sverige och Danmark.
Det var enigheten hos de danska och svenska politikerna som gjorde att den bro som många drömt om äntligen kunde byggas. En bro till Köpenhamns flygplats för svenskarna och motorvägs- och järnvägsanslutningar till flygplatsen för danskarna. Användarbetald, för att inte drabba skattebetalare utanför regionen. Köpenhamn hade fått en metro och byggen som Den Sorte Diamant, Statens Museum for Kunst och Danmarks Radios nya lokaler i Örestad. I Malmö byggdes Västra hamnen, Malmö högskola (numera universitet) och Citytunneln.
Visionen var att Öresundsbron skulle skapa en gemensam arbetsmarknad, men regionen skulle också byggas av kulturella samarbeten, till exempel mellan medierna och universiteten, förklarar Uffe Palludan. Kärnan i det hela var samarbetet mellan Köpenhamn och Malmö. Där hängde framgången ihop med goda samarbeten på personliga plan.
- Ilmar Reepalu, kommunstyrelsens ordförande i Malmö, och Jens Kramer Mikkelsen, överborgmästare i Köpenhamn, arbetade otroligt bra ihop.
Många och stora gränshinder
Öresundskomiteen hade startat 1993, som ett politiskt samarbete mellan Malmö, Köpenhamn och flera danska kommuner. Öresundskomiteens fokusområden var bland annat infrastruktur och kultur. Samarbetet utvecklades senare till att bli regionalt. 2016 blev Öresundskomiteen Greater Copenhagen, som idag är det politiska samarbetet mellan Region Halland, Region Skåne, Region Hovedstaden och Region Sjaelland, samt 85 kommuner på båda sidor.
- Gränshindren var stora och många i början 2000-talet. Därför var målet för Öresundskomiteen framför allt att fokusera på att få bort dem, så att integrationen kunde ta fart. Dessutom talade man tidigt om att belastningen på infrastrukturen i regionen skulle bli allt större och vad man skulle behöva göra åt det.
Politiska insatser inom det nordiska samarbetet hade också betydelse för att lösa knutarna. 2003 fick den förre statsministern Poul Schlyter uppdrag att göra en översyn av gränshinder, som ledde till en rapport 2004. Det skapades en gränshinderdatabas och Gränshinderrådet inrättades. 2003 kom också det första Öresundsavtalet, som gjorde reglerna enklare för pendlare. Ett uppdaterat avtal kom 2024.
Bussmetro och flygbåtar i framtiden?
Trots att utvecklingen varit en framgångssaga, fanns också exempel på politiska samarbeten som inte ledde till något, till exempel infrastrukturprojekt som höghastighetståg.
- Göran Persson, svensk statsminister, drömde om höghastighetståg Stockholm-Hamburg med en restid på fem timmar. IBU-projektet skulle kartlägga framtida utmaningar inom infrastruktur och kom med förslag på lösningar. Men det var aldrig ordentligt förankrat i Danmark, så det kom ingen vart. Stor del av anledningen till att det gick fel, är att processerna för trafikplanering är helt olika i Danmark och Sverige och kunskapen om det var alltför låg.
Att svenskar och danskar fortfarande har låg kompetens inom varandras språk och kultur är områden som kallar på politiska insatser, menar han.
- Språkundervisning i skolorna vore bra och politikerna kunde absolut göra mer för att öka kunskaperna i befolkningen om varandras länder. Många danskar vet knappt vad Malmö och Lund är och att arbeta för att lösa det är ju lika viktigt som att arbeta med arbetsmarknad och infrastruktur.
Det största misslyckandet inom det politiska samarbetet var gränskontrollerna, menar Uffe Palludan. Först de ID-kontroller med transportöransvar som Sverige införde vid flyktingkrisen 2015, senare båda ländernas gränsrestriktioner under pandemin. Gränskontrollerna var alltför dåligt organiserade, det var för dålig dialog mellan länderna, konstaterar han.
Nu är ju Uffe Palludan framtidsforskare, så hur ser framtiden ut för det politiska samarbetet i regionen? Det kommer vara frågor kring infrastruktur som dominerar den närmaste framtiden, menar han, inte minst nya fasta förbindelser över Öresund. Han menar, att metron mellan Malmö och Köpenhamn är det förslag som har bäst möjligheter att lyckas, men framför allt måste diskussionen bli bredare och handla om mer än fasta lösningar.
- Öresundsbrons kapacitet är underutnyttjad idag. Varför inte använda den bättre? Bussmetro som anknyter till metro och tågnät, till exempel. Det vill säga, att köra bussar över bron, mellan Triangeln i Malmö och Köpenhamns flygplats. Det går om man förenklar för busstrafiken och gör det billigare att köra över bron. Det kunde politikerna samarbeta om att lösa. Ett annat förslag är en flygbåtslinje mellan Helsingborg och Nordhavn i Köpenhamn, där det finns en metrolinje, så att man snabbt når alla stationer i Köpenhamn.
