En integrerad arbetsmarknad och ett samarbete över Öresund, som skulle visa Europa och resten av världen hur man kan skapa en region på tvärs över en gräns. Det var Ilmar Reepalus vision för det politiska samarbetet i regionen kring Öresundsbron.
Det går inte att intressera sig för dansk-svenskt politiskt samarbete genom 25 år i en bro-region utan att komma förbi Ilmar Reepalu och Jens Kramer Mikkelsen. IImar Reepalu var kommunstyrelsens ordförande i Malmö 1994-2013, under en tid då Malmö högskola (numera universitet), Västra hamnen och Citytunneln kom till och, framför allt, Öresundsbron. På andra sidan Öresund satt hans socialdemokratiska kollega Jens Kramer Mikkelsen, överborgmästare i Köpenhamn 1989-2004. Deras personkemi, goda samarbete och stora visioner spelade en avgörande roll för utvecklingen, menar de båda.
Ilmar Reepalu startar sin berättelse i 80- och 90-talens Malmö, en stad med stora problem. Industrinedläggningar och kris i bygg-och fastighetssektorn ledde till massarbetslöshet, 22% 1986. Företagen flyttade ut, människorna också. I Köpenhamn var situationen inte mycket bättre, med industrinedläggningar och arbetslöshet på 16 procent.
- Samarbetet mellan Danmark och Sverige var ineffektivt. Danskarna var irriterade på Barsebäck och på fulla svenskar som drällde runt på Ströget. För svenskarna var Danmark ett turistmål, vi åkte till Tivoli och turade på båtarna. Någon verklig integration var det inte tal om. Så frågan för oss var, hur vänder vi detta? säger Ilmar Reepalu.
Det fanns ett samarbete mellan Malmö och Köpenhamn, Öresundsrådet. 1993 ombildades det till Öresundskomiteen, som utöver Malmö och Köpenhamn omfattade Region Hovedstaden, Region Sjælland, Region Skåne och flera kommuner. När bron öppnade år 2000 intensifierades samarbetet.
- Målet var att integrera arbetsmarknaden, framför allt. Jobb, jobb, jobb, skapa arbetsplatser, det har varit drivkraften hela tiden.
Samarbetet utvidgas
Projektet att bygga en gemensam region över en nationsgräns väckte uppmärksamhet och fick stöd bland annat i form av Interreg-finansiering.
- Bron skulle knyta ihop regionen, som skulle bli Europas första transnationella region. Det hände mycket i omvärlden, Berlin-muren föll, Sverige gick med i EU och över hela Europa fanns drömmen om att riva gränser och att människor skulle kunna arbeta och flytta fritt inom hela samarbetet. Där var vi i framkant, ett fantastiskt exempel på att det gick. Folk kom hit från hela Europa, för att se vad vi gjorde och hur vi gjorde det.
Arbetsmarknadsintegrationen var det viktigaste, men Ilmar Reepalu betonar, att integrationen medförde andra samarbeten över gränsen, inom näringsliv, myndigheter, arbetsförmedlingar och organisationer. Akademierna skapade Öresundsuniversitetet, medierna skapade samarbeten mellan Sydsvenskan och Berlingske respektive Sveriges Television och Lorry. Man skulle drömma stort, säger IImar Reepalu:
- Ju mer illa ute man är, desto större frihet har man att se och skapa framtiden. Ett fönster var öppet, och vi tog chansen.
2003 kom första Öresundsavtalet, som skulle göra livet lättare för pendlare. 2010 öppnade Citytunneln, som kortade vägen till Köpenhamn för Malmöborna. Ilmar Reepalu och Jens Kramer Mikkelsen hade ordförandeposten i Öresundskommittén vartannat år var. Men Ilmar Reepalu är inte helt positiv till den utvecklingen inom det politiska samarbetet.
- Det fungerade bättre när det enbart var ett samarbete mellan Malmö och Köpenhamn. När man flyttar upp det på regional nivå kommer man längre ifrån dem det handlar om. Nu är det regionerna som förhandlar med en statlig motpart. När det handlade om städerna, var det enklare att få igenom till exempel infrastrukturinvesteringar.
”Skämmigt med ID-kontroller”
2015 hände det som Ilmar Reepalu kallar en kollaps för samarbetet, under den så kallade migrationskrisen.
- Danmark och Sverige hade ingen förståelse för varandras flyktingpolitik. När flyktingarna kom via Tyskland, stängde inte Danmark den gränsen, som hade varit förväntat. Man bussade dem igenom mot Sverige istället, som till slut stängde gränsen och införde ID-kontroller och transportöransvar. Det blev ju ett helsike. Några år efter kom pandemin, som också innebar att gränsen stängdes. Jag menar, att hade samarbetet varit kvar på kommunal nivå, så hade det var lättare att lösa, istället för att regionerna skulle ta den dialogen med de båda regeringarna.
När Ilmar Reepalu blickar framåt, så utesluter han inte att det kommer nya fasta öresundsförbindelser, men hans fokus ligger framför allt, nu som då, på arbetsmarknaden.
- Två saker är viktiga: få bort gränskontrollerna. Det är skämmigt att vi ska behöva visa ID när vi reser över. Det här är ingen yttre gräns i Europa, det finns ingen anledning att ha dem. Det andra är att fortsätta underlätta för ungdomar. Demografin är densamma som tidigare och nu är det brist på arbetskraft i Danmark och arbetslöshet i Skåne. Att få människor i arbete, det är det viktigaste, nu som då.
-----
Fotnot: 2016 blev Öresundskomiteen till det som idag är Greater Copenhagen, som består av fyra regioner och 85 kommuner.
Jens Kramer Mikkelsen och Ilmar Reepalu.
