Utvecklingen går inte att stoppa, men det krävs mer än politiska samarbeten om vi ska lyckas med integrationen över Öresund. Och egentligen började allt med en olycklig förälskelse. Möt Carl Sonesson och Carl Johan Sonesson, far och son med lång bakgrund i regionspolitiken.
Om man vill lära mer om politiskt ledarskap och regionala samarbeten i Greater Copenhagen under de senaste årtiondena, är det svårt att komma förbi namnet Sonesson.
Carl Sonesson (M) var landstingsråd i dåvarande Malmöhus län och dess ordförande 1991-94. Han var sedan regionråd och regionstyrelsens ordförande i Region Skåne 1998-2002. Sonen Carl Johan Sonesson (M) är regionstyrelseordförande i Region Skåne sedan 2018 och vice ordförande i Greater Copenhagen.
För att förstå utvecklingen efter år 2000, måste man starta i 1980-talet, menar de.
- I Skåne var intresset för Danmark stort, Skåne har alltid blickat västerut. Det var en förälskelse i Danmark, som bottnade i att skåningarna alltid känt att de egentligen är danska, säger Carl Sonesson.
De återger stämningsbilder: Svenskar som åkte till Danmark för att festa, gå på Tivoli eller ta flyget. Danskar som skämtade om att Sibirien startar i Skåne, som var trötta på fulla svenskar och hade en slogan: ”Håll Köpenhamn rent – följ en svensk till båten.”
- Tyvärr var inte den svenska förälskelsen i Danmark riktigt besvarad. Och i Stockholm fanns inget intresse för en Öresundsbro, de kunde inte se vad nyttan skulle vara, säger Carl Sonesson.
EU-drömmar om starka regioner
1990-talet kom med en stor framtidstro, berättar Carl och Carl Johan Sonesson. Järnridån hade fallit och 1994 lämnade Sverige in sin EU-ansökan.
- EU hade stor betydelse för att Öresundsbron blev av. Den gemensamma politiska visionen för det nya, öppna Europa var att bygga starka regioner och minska nationalstaternas makt. Det fanns en ung generation, som ville kunna resa överallt. Landsgränser blev oviktiga och i hela Europa såg man regioner som samarbetade tvärs över gränser, säger Carl Johan Sonesson.
I den dansk-svenska regionen runt Öresund var visionen att bron skulle skapa den stora förändringen, genom samarbeten, tillväxt och en integrerad arbetsmarknad. Det har den också gjort, men inte helt som i alla fall Carl Sonesson tänkte sig det.
- Det är feltänkt att den är användarfinansierad. Att det är dyrt att resa över bron har gjort att den inte blivit folklig på det sätt vi ville. Avgiften får också symbolisk betydelse av att vi inte är integrerade, att bron trots allt är en gräns. Den blir en vindbrygga, som man vinschar upp meddetsamma det andra landet gör något som inte passar en, säger Carl Sonesson.
Också i politiken används Öresundsbron ibland symboliskt, menar Carl Sonesson och Carl Johan Sonesson.
- ID- och gränskontrollerna är ren symbolpolitik. Kontrollerna ger sken av att hindra kriminalitet att ta sig över gränsen, trots att polisen och alla andra som kan ämnet säger, att det finns långt effektivare metoder, säger Carl Johan Sonesson.
Gränskontrollerna kallar han ett misslyckande.
- När vi inte talar med varandra, så har vi misslyckats. Sedan när pandemin kom och Sverige gjorde så att bornholmare inte kunde ta sig till övriga Danmark och Danmark gjorde flygplatsen svårtillgänglig för svenskar…så kan vi inte göra, vi måste tala med varandra.
En del av komplikationerna uppstår för att vissa beslut tas på olika nivåer i Sverige och Danmark, menar han. Lösningen vore att stärka självstyret i regionerna i Sverige och stärka det nordiska samarbetet.
Mediernas bevakning för dålig
Integrationen inom kultur och språk släpar också efter, menar både Carl och Carl Johan Sonesson. Att unga går över till att tala engelska med varandra är sorgligt, tycker de, det handlar om ett kulturarv, som vi har ett ansvar att förvalta. Carl Sonesson återkommer till den folkliga integrationen, som hänger samman med kultur och språk.
- Folk var mer uppdaterade förr på vad som hände i det andra landet. På Sydsvenskans nöjessidor finns knappt något om vad som pågår i Danmark. Det borde finnas en ordentlig bevakning av kultur och nöjesliv i Köpenhamn, till exempel en ”What’s on”-app, om kultur, sevärdheter och annat.
Utvecklingen går inte att stoppa
Det politiska samarbetet över Öresund är starkare än någonsin och har fokus på rätt frågor idag, menar de.
- Greater Copenhagen är en mycket viktig röst för regionen gentemot regeringarna, men gör också konkreta insatser med till exempel jobbmässor, för att stärka arbetsmarknadsintegrationen, säger Carl Johan Sonesson.
Det politiska samarbetet inom först Öresundsrådet, senare Öresundskomiteen, därefter Greater Copenhagen, flyttade samarbetet från kommunnivå till regional nivå. En naturlig utveckling, menar far och son Sonesson.
- Vi får bara acceptans för samarbetet om vi fortsätter växa och då måste vi ha omlandet med oss. Nu är alla kommuner i regionerna med i samarbetet och det ger oss legitimitet och styrka. Det är på det sättet vi har kunnat skapa Greater Copenhagen Task Force och kunnat få till stånd ett nytt Öresundsavtal, bland annat.
Utvecklingen i sig går inte att stoppa, säger båda två. Kraften kommer från människorna, från unga som vill ha frihet att resa och se sig om, som vill kunna röra sig över gränser.
- Vi tror på folket, säger Carl Sonessson.
Och den olyckliga förälskelsen, hur har det gått med den? Det är ju ändå fler svenskar som pendlar till Danmark än tvärtom? Carl Johan Sonesson:
- Jo, men nu upptäcker danskarna Sverige. De köper sommarhus, shoppar, turistar och går på spa, mycket tack vare valutaskillnaden. Flödet av danskar över gränsen är bra för integrationen. Där de förr såg Sibirien, ser de nu Skåne. Så, ja, det har väl till slut blivit en viss balans.
